Josefin Persdotter har under flera år forskat om mens ur ett sociologiskt perspektiv med fokus på menssmuts på Göteborgs Universitet. Nu är avhandlingen äntligen klar! Vem är Josefin och vad är egentligen menssmuts?
Josefin minns inte när intresset för mens kom, men det var innan hon själv började menstruera. Hon började skapa feministisk konst och fick väldigt starka reaktioner på de verk som berörde mens. En del blev rädda eller arga och uttryckte att “det här är inte konst”. Andra tyckte att det var briljant. Samma tid pluggade Josefin sociologi och insåg att det här är sprängkraft, både politiskt och feministiskt.
“Jag har varit mensnörd långt innan jag fick mens. Barn är nog alltid väldigt intresserade av kroppen, men för mig slutade det inte!” Josefin Persdotter
Sverige ska vara ett av världens mest jämställda länder och ändå verkade mens fortfarande vara skamfyllt och “fult”. Josefin kände att hon behövde agera och var en av dem som startade organisationen MENSEN år 2014.
Från början tänkte Josefin att hon ville jobba inom bistånd. Kanske inom FN med fokus på ekonomiska klyftor inom Europa efter sina studier inom sociologi och europakunskap med fokus på östeuropa. Men istället blev det forskning som lockade med sin kreativa och självständiga process. Första gången idén till avhandlingen skissades ner var våren 2013. En doktorandutbildning är 4-5 år men för Josefin tog utbildningen längre tid då hon också blev förälder till två barn under samma period. Materialet från intervjuer och forum fick bestämma riktningen, och för två år sedan blev det klart för Josefin att den skulle handla om menssmuts.
Vad är menssmuts?
Menssmuts är processer och faktorer som gör mens till ett smutsigt fenomen. Det kan vara konkret smuts men också ur ett socialt och kulturellt perspektiv. Smuts kan något bli som är på fel plats. Både fysiskt fel plats eller sensoriskt fel/jobbigt. Smuts kan också tolkas som något socialt jobbigt eller fel. Till exempel en kladdig binda i trosorna, en binda i papperskorgen, bakterier på menskoppen, fläck på golvet och dålig lukt. Josefin har lutat sig en hel del mot kulturantropologen Mary Douglas teori symbolisk eller social smuts i sitt arbete om menssmuts.
Menskoppen kan kännas smutsig trots att den är rengjord. Det är tydlig social, kulturell och emotionell smuts. Ett exempel på det är att det både i intervjuer och i forum kom fram att många har en egen gryta för att koka menskoppen i, att en inte vill koka menskoppen i samma kärl som pastan ska kokas i.
Att slänga använda mensskydd är omgärdat av symbolisk smutsighet och skam. Och den omkringliggande teknologin och rummet hjälper inte den menstruerande att göra sig fysiskt ren, dölja lukt eller hantera menskladd. Josefin har undersökt vardagsteknologier med sociologisk vinkel. Standardiseringen av kök under 60- och 70-talet är ganska välkänd, men samtidigt standardiserades också badrummet. Det är tydligt att mens och att hantera sin mens inte var en faktor som togs i beaktning under det arbetet, någon som Josefin upptäckt genom att gräva i arkiven både i Stockholm och Göteborg. Faktum är att vardagsteknologin som vi idag ser som självklar standard gör det svårare för menstruerande personer. Det blir en dubbel börda- att menssmuts förväntas hållas hemligt och dolt, men vardagsteknologierna underlättar inte för menstruerande. Det går sällan att spola av underlivet på toaletten, soptunnor kan saknas, vitt porslin, vita mattor, vita väggar och ljusa golv. I exempelvis ett land så nära som Finland är en lättmanövrerad bidé-dusch inbyggt i toaletten standard, även på offentliga toaletter. Men inte i Sverige. Faktum är att bättre vardagsteknologi på toaletter också gynnar personer med andra tillstånd eller besvär. Till exempel kan det hjälpa vid IBS, urinvägsinfektion, svampinfektion, då en har mycket sekret vid ägglossning, personer som nyligen fött barn och personer med inkontinens som är en växande grupp med vår åldrande befolkning.
“Mens är inte en särfråga. När saker ses på och erkänns ur menstruerandes perspektiv kan också behov och lösningar upptäckas som gynnar många fler!” Josefin Persdotter
Förvånande upptäckter
Det var flera upptäckter under arbetet med avhandlingen som förvånade Josefin. En tidig sådan var hur vanligt det verkar vara att bära runt på använda mensskydd i väskor och fickor. När soptunnor saknas på toaletten kan det upplevas så jobbigt att gå till köket och slänga mensskyddet att en hellre stoppar det i fickan eller väskan. Den sociala situationen verkar avgörande för den här handlingen. Det kan hända på en fest, hemma hos en ny partner eller hos svärföräldrar. Att förvara använda mensskydd i fickan eller i väskan innebär nya risker av smuts som lukt och fläckar. Dessutom pågår arbetet med att kasta mensskyddet mycket längre och skapar kanske oro, jämfört med om de hade kunnat kasta det i en soptunna direkt inne på toaletten. Det här var något som framkom i enkäter och intervjuer i Josefins arbete med avhandlingen.
Något mer förvånade som framkom i underlaget från informanterna var rengöringen av menskoppar, att det kan bli en komplicerad och ganska utdragen rengöringsprocess. Risken för bakterier annonseras redan i menskoppsförpackningen från tillverkaren med instruktioner om kokning i x antal minuter efter användning eller särskilda antibakteriella brustabletter. Sedan tipsas det om ytterligare rengöringstips på olika forum, som att skrubba menskoppen med tandborste eller använda tops för att göra rent de små vacuum-hålen. Josefin undersökte det här vidare och fick fram att menskoppens material från början har en antibakteriell yta, och att för mycket rengöring och skrubbning kan förstöra den ytan. Då kan bakterier lättare sätta sig på menskoppen och börja gro. På det sättet kan rengöringsprocessen i sig bli en faktiskt fara. Josefin insåg att det här nog snarare handlar om en ritual, ett sätt att hantera social ångest över saker som så att säga “varit på fel plats”.
Kommande arbete
Än vet inte Josefin vad hon ska göra härnäst. Flera idéer finns, som att forska på utopiska mensteknologier och undersöka hur det bästa badrummet för menstruerande skulle se ut. Menslukt känner hon sig inte klar med än, det kom fram så mycket intressant material om det under arbetet med avhandlingen, som inställningen till och myter om menslukt. Just nu skriver hon också en artikel om att vara både forskare och aktivist på samma gång. Men något Josefin verkligen ser fram emot nu är att prata om boken, vara bland folk igen och undervisa om mens och sociologi och allt däremellan.
Josefin försvarar avhandlingen 17 juni 2022, något som går att se på länk här. Avhandlingen blir bok genom Arkiv förlag men går också att läsa gratis här.
